Julafton
Julafton inträffar kvällen den 24:e december. Julafton är en helig dag för bland annat katoliker och protestanter, då det betraktas som den dagen för Jesu födelse. Julafton har fått sitt namn från den judiska kalendern, där den 24:e december börjar vid aftonen, och kan därför ses som början på juldagen. Nu för tiden betraktas dock hela dagen som julafton. Trots att dagen inte räknas som helgdag i kalendern, så behandlas den som sådan på många arbetsplatser och kyrkor.
Julafton i världen
Julafton har fått en särskild betydelse för julen i Sverige, Danmark, Finland, Norge, Polen, Portugal, Nederländerna och Sverige samt vissa delar av Schweiz, Tyskland och Österrike. I dessa länder kantas julafton av att man äter julmat och ger varandra julklappar. I de flesta andra länder, såsom exempelvis Irland, Italien, Storbritannien och USA, så har juldagen, den 25:e december, fått ta den rollen julafton har här i Sverige. Julafton är inte mer än en dag före juldagen, på samma sätt som den 23:e december är da’n före dopparedan’ här i Sverige.
Dopparedagen
Julafton kallas för dopparedagen, eller doppareda’n i talspråk. Anledningen till detta är den sedvanliga inledningen på julfirandet, doppan, eller dopp i grytan. Traditionen är att samlas kring en gryta med varm buljong eller köttsoppa (vanligtvis sylt- och skinskpad från julskinkan) som man doppar bröd i. När brödet är uppblött brukar det serveras tillsammans med julsovlet.
Seden kan vara en kvarleva från äldre hedniska offermåltider, men kommer troligtvis från det praktiska skälet, från ett vida utbrett äldre matskick, att mjuka upp bröd i vätska för att göra hårt bröd lättareatt äta. Under julförberedelsernas kulminering så fanns det vanligtvis inte så mycket tid över till att laga vardagsmat och det bröd som fanns till förfogande under julaftonsdagen var sannolikt då både torrt och hårt. Doppet kan i samma veva ha varit en metod att kringgå de medeltida fastbestämmelserna som förbjöd kött. Man var nämligen tvungen att undvara köttet under julaftonens fasta, men genom att doppa brödet i det feta spadet från julskinkan kunde man då göra det både mer näringsrikt och smakrikt. Traditionen är ivarjefall så djupt rotad att julaftonen nu för tiden kallas för dopparedagen, vilket är en uteslutande svensk beteckning på julafton.
Folktro i norden
Natten mellan julafton och juldagen kallas för julnatten, som i gammal nordisk folktro omges magi och skrock. Några exempel på vidskepelse under julafton och julnatten är:
-att djuren kan tala.
-att gårdstomten ska ha risgrynsgröten utsatt till sig. Får han inte den kan han bli svår att tas med under det kommande året.
-att det är bra att sätta fram öl på bordet till änglarna, så kallad änglaöl.
-att den som får mandeln i gröten blir först gift.
-att ljusen ska brinna hela natten, annars förebådar det dödsfall.
-att under julnatten återvände de dödas själar till sina hem, varför man placerade fram mat åt dem.
-att man kan se sin tillkommande under kvällen, bland annat om man tittar i två speglar, en bakom sig och en framför sig. Den tillkommande kan också speglas i en vattenkälla.