Jul
Jul, christmas på engelska, är en gammal tradition som firas i slutet av december, i synnerhet till minne av Jesus födelse den 25:e december. Julen firas dock idag mer sekulärt, med färre religiösa inslag och mer betoning på de praktiskt traditionella inslagen, såsom klädnaden av julgranen, utdelandet av julklappar, julfester, julmusik m.m. Den svenska julhögtiden träder in den 24:e december och avslutas den 6:e januari. I många andra länder är det mer vanligt att julen tar sin början den 25:e december, eller den 6:e januari i mer östliga länder. Ordet jul kommer av det fornvästnordiska ordet jól, vars etymologi fortfarande är okänd.
Julens ursprung
Jól finner man bland annat i ordet jólablótet, ett fornnordiskt ord som betyder midvinterblodet. Julblotet var en jul offerfest i fornnordisk religion, en högtid under vintersolståndet i slutet på december. Under offerfesten gjorde man offer, blot, för att vina gudarnas eller alvernas välvilja inför grödan det annalkande året. Detta var den enda form av julfirande som fanns i Norden inpå tiohundratalet, ända tills nordborna kristnades under 1100-talet. Att tända ljus kring festligheterna kommer b.la. från julblot. Traditionen finns även kring den judiska chanukka.
Den kristna julen är tidigast känd från år 336, vilken firas till minne av Jesus födelse den 25:e december (ett datum som saknar underlag i evangelierna). Datumet valdes på 300-talet av romarna som ett led i kampen mot hedendomen, b.la. Sol Invictus (latin för Den obesegrade solen). Sol invictus var en romersk religion vars tradition var att hålla en stor fest den 25:e december tillägnad solguden Elagabalus Sol Invictus födelsedag. Under antiken så firades det i december till guden Saturnus ära, Saturnaliefesten, då man b.la. gav varandra presenter. Som nämnt innan fanns det andra hedniska folk som firade runt midvinter, vilket gjorde det lättare för den kristna högtiden att etablera sig utan att störa det traditionsenliga firandet. Epifania, 6:e januari (vår trettondedag jul), har den starkaste ställningen i östkyrkan. Under epifania så firas Jesu dop eller födelse, vilket sammanhänger med äldre beräkningar i Östra Medelhavsområdet om vintersolståndet.
Julen i svensk historia
I Sverige har julfirandet bidrag från hedniska, kristna, nordiska samt germanska traditioner hemmahörande i vikingatiden och framåt. På grund av kristnandet i Sverige kring mitten av 1100-talet hade de kristna och hedniska traditionerna blandats. Övervägande antalet moderna jultraditionerna härstammar från 1700-talet och framåt. Som julens föregångare var adventstiden ringa uppmärksammad i folktraditionerna, där i stället Annadagarna, Luciadagarna och Tomasdagarna (9, 13 resp. 21 december) spelade en särskild roll som tidpunkter för olika skeden i julförberedelserna (lutfiskens blötläggning, julgrisslakten, julmarknader m.m). Medeltidens avtryck i våra jultraditioner är troligtvis mest tydliga i julmaten, som exempelvis vanan att konsumera fisk på julaftonen. Luciafirandets uppkomst kan möjligen även härledas till ”dopparedagen” som har sitt ursprung i romersk-katolska tidens julfasta. Andra företeelser kring jul som sannolikt har anor från medeltiden är exempelvis: julbocksupptåg, staffansritt och stjärngossar.
I bondehemmen iordningställdes julfirandet iordningställdes med städning och julbad. Hemmets väggar pryddes med vävnader och bonader målade med bibliska motiv. Julkronor hängdes upp, julhalm ströddes ut och torrvedsstickor ersattes med vaxljus. Särskilda julljusstakar användes i Sydsverige, med äpplen uppträdda på pinnar, oftast benämnda som julträd. Grunden i den fasta ritual som fanns kring hemmens julfirande var måltiderna, där överflödet i mat och dryck var påtagligt. Även sedan tjänstefolket till vardags börjat inta sina rätter för sig självt åt man julaftonsmålet i sällskap med husbondfolket, och under lång tid fick var och en i hushållet liksom bland tjänarna sin ”julhög” med bröd, korv m.m. att förfoga över efter eget behag. De välbärgade delade med sig därav både till kyrkans tjänare och till vissa av samfundets funktionärer, exempelvis knektarna, och det var en förordning att inte låta någon, t.ex. en tiggare, gå glädjelös ur huset under julen. Åt bygdens ungdomar gav man mat och dryck i anknytning till insamlingarna till julfester som var avsikten med t.ex. julbocksupptågen. Skolstädernas elever gick då omkring på landsbygden som stjärngossar för att samla till sitt uppehälle under den stundande terminen. Sådana påhälsningar var uppskattade inslag i helgfirandet när väl den högtidliga juldagen var förbi.
Till julens nöjen hörde jullekar och skämtsamma gåvor som föregick den moderna seden med julklappar. Julklappar började delas ut på 1600-talet, då det gick ut på att givaren smög fram till mottagarens dörr som man högljutt klappade på, slängde in gåvan genom dörren för att sedan springa därifrån – vilket är upphovet till benämningen ”julklapp”. På 1700-talet började man bilda rim till gåvorna vilket är en vana erhållen från antikens Rom. Under 1700-talet bredde sig sedvänjan ut att det var julbocken, Sankt Nikolaus följeslagare, som kom med klapparna. I samband med reformationen hade firandet av St Nikolaus försvunnit, men julbocken levde kvar som symbol för julen.
Jultraditioner i vår tid
jultomtenSamtidens julseder utgörs i stor utsträckning av lån, gjorda i synnerhet från 1700-talet och framåt, inte minst ifrån Tyskland, sedermera de anglosaxiska nationerna. Från Tyskland rörs sig lånen bl.a. om julgranen, Lucia, jultomten och julkrubbor. Till de anglosaxiska hör misteln och vissa julrätter, som exempelvis kalkon. Man började importera tyska julgransprydnader, och pyntandets av julgranen har idag blivit en vana som oftast görs dagarna före julafton. I städerna var julfridens festliga inblåsning en särskild del, julmarknaderna, förelöpare till den moderna julkommersen, ett annat. Välgörenheten tog sig här likaså andra uttryckssätt, från 1870-talet bl.a. i form av jultomtesällskap En betydelsefull del i julfirandet blev, med den nyevangeliska väckelsen vid 1800-talets mitt, husandakten med läsning av julevangeliet. Det är också under denna period som introduceras pepparkakor och glögg introduceras i den svenska jultraditionen samt att färgen röd bli framstående del av julen. Vid slutet av 1800-talet påbörjades också den sammanblandning av St Nikolaus, julbocken och den svenska gårdstomten som kom att bli jultomten vilken tog över julklappsutdelningen. Med anledning av detta började Jenny Nyström göra kort med tomtar på vilket var en början till den svenska sedvänjan att skicka julkort. Kring 1900-talets mitt börjar speciella julfrimärken att säljas. Under 1900-talet har vi först med radion, sedermera televisionen, fått nya och starka faktorer i det familjära julfirandet. Tidigare var julförberedelserna och julhandeln förlagda till de sista veckorna förejulhelgen, medan varuhusens och julgatornas kommers redan startar i november, genomsyrat med juldekorationer, julmusik och erbjudanden. Samtidigt inbjuder restaurangerna till sina rikliga julbord, vilket får den hemlagade julmaten att hamna i skymundan. Med Lucia och advent markeras inledningen för julfirandet på arbetsplatser, i skolor och föreningsliv. Andra traditioner är julskyltningen som börjar så tidigt som i november, lussekatter, julöl, jultidningar och julstädning m.m. Den första adventskalendern lanserades i papp år 1932 och samma år introducerades den första elektriska adventsljusstaken. Kalle Anka och hans vänner sändes för första gången år 1860 på julafton, vilket sedermera blivit en tradition klockan 15:00 varje jul. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton har även blivit en tradition på julen. 1961 gick den första julkalendern på TV med en radioversion dessutom..
Julens starka framhävande av den egna familjen och släkten, med julkort och julhälsningar, har gjort den till en påfrestande högtid för ensamstående. Mot 1960-talets slut började därför kyrkliga och ideella organisationer att anordna alternativt julfirande, som exempelvis ”gemenskap i jul” på kulturhuset i Jönköping. Under julhelgen är de flesta restauranger, kontor och vissa butiker stängda, även på julafton, trots att det inte är en röd dag.
Särskilda dagar omkring julen
Advent råder mellan den fjärde söndagen före jul till och med julafton. Från och med första advent, så infaller andra, tredje och fjärde advent de följande söndagarna innan julafton.
13:e december Lucia
21:a december vintersolståndet
23:e december lilla julafton (lokal företeelse), även dan före dopparedan
24:e december julafton, kallas även dopparedagen
25:e december juldagen (helgdag)
26:e december annandag jul/annandagen (helgdag)
6:e januari trettondag jul/trettondagen (helgdag)
13:e januari tjugondedag Knut (kastar julen ut)
2:a februari Kyndelsmässodagen (julen tar slut i kyrkoåret)
Förr inträffade ytterligare helgdagar i Sverige kring julen. Tredjedag och fjärdedag jul upphävdes med en förordning den 4:e november år 1772.